av Axel Hamberg, 1918
Bildningen av råkar, som ju förutsätta en viss rörelse hos sjöisen, är ett för den svenska lantbefolkningen bekant fenomen och omtalas redan av Olaus Magnus. Ett annat hithörande fenomen, som varit föremål för amerikanska och svenska geologers intresse, är iskantens uppskruvning mot land, enär den förorsakar utbildning av strandvallar och terrasshak. En förklaring till istäckets utvidgning lämnades av G. K. Gilbert: Vid sammandragning genom avkylning uppstå sprickor i istäcket, vilka fyllas med vatten, som fryser. När isen därpå uppvärmes utvidgas den. E. R. Buckley har gjort mycket intressanta studier över stradvallar och istäckets förhållanden på några sjöar i Wisconsin. Isskjutna vallar ha i Sverige studerats av J. P. Gustafsson. Från Nordtyskland föreligga liknande iakttagelser av G. Braun.
[fig 1] Överskjutning av sjöis på stranden av Sommen mellan Blåvik och Liljeholmen.
Under en sanatorievistelse vid sjön Sommen vintern 1917-18 företog sig föredraganden under slutet av febr. och första hälften av mars 1918 studier över isens rörelsefenomen på nämnda sjö. Bland annat gjordes efter anbringande av ett märke på isen och tvenne fixpunkter på land verkliga mätningar över isens rörelse.
Det viktigaste resultatet av dem sammanställes i nedanstående tabell:
| Datum, mån | Datum, dag | Lufttemp. Min. | Lufttemp. Max. | Avstånd från ismärket till närmaste strandmärke m. | Isrörelse mot stranden cm/dygn | Summa rörelse cm. Vinkelrätt mot strand | Summa rörelse cm. Parallelt med strand |
| Febr. | 28 | -4 | +2 | 7,502 | - | - | - |
| Mars | 1 | -8 | -1 | - | - | - | - |
| Mars | 2 | -9 | 0 | 7,495 | 0,35 | 0,7 | - |
| Mars | 3 | -12 | -1 | - | - | - | - |
| Mars | 4 | -6 | -4 | 7,456 | 2,0 | 4,6 | - |
| Mars | 5 | -1 | +3 | - | - | - | - |
| Mars | 6 | -4 | +4 | 7,440 | 0,8 | 6,2 | - |
| Mars | 7 | -4 | +3 | 7,417 | 2,3 | 8,5 | - |
| Mars | 8 | -9 | +2 | 7,310 | 10,7 | 19,2 | - |
| Mars | 9 | -8 | +7 | 7,230 | 8,0 | 27,2 | 11,0 |
| Mars | 10 | -7 | +7 | 7,177 | 5,3 | 32,5 | 16,0 |
| Mars | 11 | -2 | +2 | 7,156 | 2,1 | 34,6 | - |
| Mars | 12 | 0 | +4 | 7,157 | -0,1 | 34,5 | - |
| Mars | 13 | -1 | +3 | - | - | - | - |
| Mars | 14 | -2 | +3 | - | - | - | - |
| Mars | 15 | -4 | +5 | - | - | - | - |
| Mars | 16 | -5 | +6 | 7,165 | - | - | - |
| Mars | 17 | -7 | +7 | 7,103 | 6,2 | 40,7 | 21,8 |
Under dessa 17 dagar vandrade sålunda observationspunkten 40,7 cm mot stranden och nästan hälften så mycket parallelt med den samma. Rörelsehastigheten mot land överensstämmer ungefär med vad man enligt Gilberts teori och med ledning av de öbserverade minimum- och maximumtemperaturerna i luften kan beräkna för ett istäcke av den bredd Sommen har vid ifrågavarande plats, eller omkr. 1/2 km.
Verkningarne av isens utvidgning voro storartade; överallt utmed stränderna sköt isen upp, där sjön var bredast i 2 m höga uppåtriktade kanter. Endast sällan uppträdde veck i isen framför stränderna. Egentliga vallar observerades endast i strandbildningar, bestående av lösa växtlämningar, troligen var isens mäktighet (30 cm) för liten för att rå på de tämligen fasta moränbildningarne.
[fig 2] Östra delen av råk tvärs över viken vid Romanäs.
I en isometrisk sjö av regelbunden enkel form torde isens rörelse kunna hänföras till ett centrum. Men en så komplicerad sjö som Sommen har flera rörelsecentra. I gränen mellan dem sker rörelsen från båda hållen och resulterar i en antiklinal, som sedermera övergår i en krosszon av komplicerad karaktär, fig 2. Detta är de för vintertrafiken så hinderliga råkarne, som företrädesvis uppträda vid uddar, holmar, mynningen av vikar och böjningar av vattendraget, fig 3. Råkarne uppträda ej alltid på samma platser olika år. Råkar och isskjutningar äro på de svenska insjöarne under snöfattiga och kalla vintrar ett storartat naturfenomen, som väl kan förtjäna ett omnämnande i den vetenskapliga litteraturen.
[fig 3] Karta över nordvästra delen av Sommen, angivande läget av råkar (linjer med tvästreck) sam några märkligare springor (enkla linjer) i mars 1918.