Praktisk isbedömning för långfärdsskridskoåkning
av Krister Valtonen
Copyright © 2001-2003 Krister Valtonen
När du är ansvarig för en skridskoutflykt eller skridskotur gör du klokt i att förbereda den kvällen före. Förberedelserna består i att ta fram kartor och studera dem, läsa eventuell litteratur eller webbsidor för isen på åkområdet och ta reda på aktuella isuppgifter.
Att ta fram kartor över det aktuella området gör man av flera orsaker. För det första måste du ju kontrollera att du verkligen har de kartor som behövs. Du behöver också studera kartorna för att göra en grov plan för turen och se var det är lämpligt att starta och avsluta turen. Till sist bör du också studera kartorna i detalj för att veta var isen kan vara svag. Detta är framförallt viktigt ifall det är en sjö eller skärgårdsområde som du inte åkt skridskor på förut.
Det kan vara lämpligt att först se på vattnets förhållande till omgivande vatten. Var finns tillfödet eller tillfödena till vattnet? Kontrollera även från vilka sjöar som tillfödena kommer. Om det är ett tillflöde som kommer från många andra sjöar och/eller stora sjöar kan man misstänka att vattenflödet i tillfödet är kraftigare och att man måste vara observant för svagheter i isen i ett större område kring tillflödet.
|
| Fig 1. Tillflödena till sjöarna Tåkern och Boren i Östergötland har mycket olika karaktär. Vattnet i tillflödena till Tåkerns kommer inte från några andra sjöar. I tillflödet till Borens kommer allt vatten som kommer ut från Vättern. En betydande skillnad! |
Ett exempel på detta är sjöarna Tåkern och Boren i Östergötland, se fig 1 ovan. De är ungefär lika stora. Skillnaden är dock att Tåkerns tillföden inte kommer från några andra sjöar. Däremot har Boren sitt huvudsakliga tillflöde från den väldiga Vättern. Allt vatten som rinner ut från Vättern rinner in i Boren! Man kan därför förvänta sig att Tåkerns tillflöden inte kommer att bjuda på några större isproblem, medan att det däremot är bra tryck på vattnet i tillflödet i Boren och att isen där är svag i ett stort parti. Erfarenheten visar att detta är fallet.
Det är inte bara i tillflödet som vattnet rörs om och isen kan vara svag. Vattnet flyter ju genom sjön och rinner ut i utloppet. Sjön har en viss vattengenomströmning. Boren har mycket större vattengenomströmning än Tåkern.
|
| Fig 2. I ett sund trängs vattnet samman och isen kan förväntas vara svagare. Vattnet rörs om mer - istillväxten hämmas. Vattnet blandas om - varmare bottenvatten kommer upp - isen tunnas ut underifrån (underfräts) med tiden. |
På platser där vattnet trängs samman ökar vattenflödet. Större vattenflöde hämmar isläggning och istillväxt. Dessutom tunnas isen ut och fräthål uppträder med tiden i och med att vattnet rörs om och varmare bottenvatten kommer upp mot undersidan av isen. Platser där vatten trängs samman är uddar, sund (se fig 2 ovan) och grund. Om vattengenomströmningen genom sjön är större, är problemet med svagheter vid uddar, sund och grund följdaktligen också större. Det är nyttigt att tänka sig hur vattnet flyter genom sjön, från inloppen till utloppet. Vilka hinder, uddar, stöter det på? Var trängs det ihop av sund? På detta sätt hittar du där isen kan förväntas vara svag. Hantering och vidare diskussion om detta finns i Lektion 3.
Resonemanget ovan är tillämpligt även på skärgårdsområden i Östersjön. I Östersjön sker ett tillskott av vatten från tillflöden och det finns en ytström i Östersjön som leder ut detta vatten till Nordsjön. I tydliga infjärdar i Östersjön kan man därför förvänta sig svagheter, vid tillflöden samt i sund och uddar som ligger i den dominerande strömriktningen.
Det finns dock fler orsaker till strömmar i Östersjön och andra havsområden. Den viktigaste för tillkomst av svagheter i isen är strömmar till följd av vattenståndsförändringar. Vattenståndsförändringar beror på vid Sveriges kuster främst på vinden och lufttrycket. Vinden har större inverkan än lufttrycket. Det finns även andra orsaker till vattenståndsförändringar som t.ex. tidvatten, men effekterna av dessa är marginella. När det blir västlig vind över Östersjön pressas ytvattnet in i Finska viken där vattenståndet ökar, samtidigt som t.ex. östkusten i Svealand och Götaland får ett lägre vattenstånd. När vinden är östlig blir förhållandet det omvända och östkusten i Svealand och Götland får högt vattenstånd. När det ligger ett högtryck över Östersjön pressas vattnet ut i Nordsjön. När strömmen ökar i ett isbelagt område försvagas isen i sund och vid uddar. Fräthål och öppna områden uppstår.
Med ovanstående resonemang kan man komma långt i att prediktera svagheter i isen i vilket isbelagt vatten som helst. Alla sjöar och skärgårdsområden har dock sina egenheter. T.ex. kan det vara avlopp från industrier, vattenverk eller liknande som inte syns på kartan. Om det finns littertur om isen gör man klokt i att konsultera den. Idag finns två tryckta beskrivningar, dels över Östra Svealand (På skridsko i Östra Svealand) och dels över Östergötland (Östgötavatten). I andra fall kan man ibland hitta information på nätet, se Skridskoatlasen. Genom att läsa ev. litteratur får man också en kvittens på att man tänkt rätt när det gäller tillflöden, frånflöden, uddar m.m. enligt ovan.
Till sist skall man också ta reda på aktuella isuppgifter för området, om det är möjligt. Kanske har den lokala skridskoklubbens telefonsvarare en israpport som nämner aktuellt isläge, kanske känner du någon som bor vid sjön, eller, allra bäst, kanske du kan prata med någon som åkt skridskor på sjön för inte så länge sedan.
Med dessa förberedelser är du redo att sätta på dig skridskorna och kan med dina vänner ge dig ut på en härlig upplevelse på isen. Men pass upp! Du kan inte åka i blindo, utan kontinuerlig bedömning av isen är nödvändig. Det är ju dessutom inte säkert att dina teoretiska studier från kvällen innan är korrekta till fullo.
Övning 1-1 handlar om att hitta platser i en sjö som troligen har den svagaste isen.
Nästa lektion: Känsel