Praktisk isbedömning för långfärdsskridskoåkning
av Krister Valtonen
Copyright © 2001-2003 Krister Valtonen
I föregående lektioner har vi beskrivit isolerade intryck av isen, intressanta för isbedömning. Men när man väl står ute på isen är det inte så enkelt. Intrycken är många och de måste sammanvägas och man besluta för hur man skall bete sig. Isbedömning har också en psykologi. Denna lektion fördjupar sig i dessa frågor
Vi använder som sagt våra sinnen för att bedömma isen. Isförhållandena avgör vilket sinne som är det dominerande. T.ex. vid tunn saltis är känseln dominerande, vid förhållanden med flera olika istyper kan synen ge den bästa informationen och vid lätt snötäckt sötis är det hörseln som vägleder. Allra oftast gör vi dock en sammanvägning av olika sinnesintryck. Avsyning av isyta följt av ett ispikshugg säger: den gråa isen håller bra idag. Avsyning av nylagd is som beåkts hela dagen tillsammans med ett snabbt dubbelstamp på isen säger: isen är fortfarande tillräckligt tjock.
Som tidigare nämnt, känseln i form av ispikshugget intar en särställning bland sinnena. Ögat och örat är kontrollorgan, ispikshugget fäller det definitiva avgörandet. Så fort syn och hörsel gör dig misstänksam, pika! Visar syn och hörsel att förhållandena oförändrade behöver du inte pika.
När istypen växlar skall man alltid pika. Ibland råkar man ut för is med många växlingar, t.ex. sammanfrusna isflak. Även vid många växlingar skall man alltid pika vid varje övergång. Det är fullt möjligt att några flak frusit fast först under den gångna natten.
Den is som ger mest signaler och därför i någon mening är mest lättbedömd är söt kärnis. Följande tabell anger signaler och beteende för olika is:
| Istjocklek | Åkbarhet | Ispikshugg med ispik med stegspets | Ton och sprickor | Beteende |
| 2 cm, ej bärig | Ej åkbar och kan inte passeras. | Välj annan väg | ||
| 3 cm, möjligen passerbar | Isen är ej åkbar men kan passeras genom att krypa över den eller staka sig fram bredbent. | Ispiken går lätt genom isen | Mkt ljus ton. Sättningsspricka varje meter. | Välj annan väg om möjligt. Korsa om du tror att isen blir tjockare längre fram. |
| 4 cm, passerbar | Knappt åkbar. Många signaler om att isen är tunn. | Åk långsamt genom att staka dig bredbent fram. Vid accentuering av signaler om tunn is: stanna genast, backa något och välj annan väg. | ||
| 5 cm, tunn | Åkbar. Man bör hålla låg hastighet för att klara ev. uttunning | Ispiken gör ett hål i isen och lite vatten kommer upp. | Åk långsamt. Fresta isen ofta. | |
| 6 cm, tunn | Väl åkbar | Kraftfullt slag kan ev. komma ner till vattnet | Åk i promenadtakt. Pika då och då. Stampa i isen för att lyssna efter tjockhetsförändringar. | |
| 7-10 cm, väl bärig | Trygg | Flera hugg krävs för att komma ner till vattnet | Dov ton | Åk på i valfri fart. Var observant på synliga eller hörbara förändringar. |
| >10 cm, väl bärig | Trygg | Många hugg krävs för att komma ner till vattnet | Mkt dov ton, knappt hörbar. | Åk på i valfri fart. Var observant på synliga eller hörbara förändringar. |
Här nedan följer ett exempel på hur en erfaren skridskoåkare, låt oss kalla honom Sven, går tillväga. Han skall idag åka med några vänner på en sjö. I gruppen betraktas Sven som den mest erfarna och ledarmanteln faller utan några ord på hans axlar. Han trivs i täten, varför han tar tätpositionen utan diskussion.
|
Redan när Sven kommer till parkeringen och ser ut över vattnet börjar han samla information. Idag ser han grå is över stora områden, samt fläckar med blank is. Öppet vatten skymtar längre ut. Den gråa isen ser homogen ut och han misstänker att den inte bör bjuda på något problem, bara den är tillräckligt tjock. |
|
Sven börjar med att pika vid strandkanten, innan han stiger ut på isen. Ispiksugget konfirmerar hans misstanke från parkeringen. Gammal tjock is med apelsinknottrig stöpisyta. Medan de andra sätter på sig skridskorna åker han en lov för att göra en mer allmän bedömning av den grå isen. Varje ispikshugg säger samma sak: stabil tjock is. Han stampar på isen med skridskon och en dov klang talar om tjock is. På skoj hugger han upp ett djupare hål med ispiken och kommer så småningom ner till vattnet. Isen är mer än decimetern tjock. |
|
Gruppen åker iväg med Sven först. Han gör i början några ispikshugg då och då för att känna sig helt trygg. Efter ett tag har slutsatsen "den gråa isen är ofarlig" sjunkit in i medvetandet och pikfrekvensen på den grå isen sjunker markant. Synen leder honom nu, så länge isen är grå och inga andra förändringar märks känner han sig trygg. Ibland kompletterar han syninformationen med hörseln; några stamp med skridskon som svaras av samma dova klang som tidigare gör honom ännu tryggare. |
|
Vid udden ser Sven en råk. Han åker fram till den och ser att det är en gammal råk som varit öppen en meter brett just vid udden, men nu har blank is på sig. Ett ispikshugg i isen ger svaret 2-3 cm. Håller alltså inte. Gruppen måste leta efter en annan väg över råken och åker längs den utåt sjön. Den är för bred hela vägen ända tills där råken har formen av ett Z. Där är det tillräckligt smalt för att man kunna stiga över. Sven pikar två gånger på den tänkta avstampsplatsen och två gånger på den tilltänkta landingsplatsen på andra sidan. Det verkar bra. Med både ispiken och extrastaven som stöd stiger han med ett lätt steg över råken. På andra sidan väntar han medan resten av gruppen kliver över. Isen på andra sidan råken kontrolleras med ett ispikshugg och ett stamp med skridskon och sedan åker gruppen vidare. |
|
Sven ser ett stort runt område med blank is dyka upp. En vindbrunn med nylagd is. Han stannar och pikar på isen i vindbrunnen. Det verkar hålla. Han sätter ut ena benet och stampar på nyisen. Gränsfall. Han vill gärna åka på vindbrunnen, mest för att isen är jämnare där men också av nyfikenhet. Den övriga gruppen står kvar medan Sven långsamt tar sig fram och pikar varje meter. Ett plötsligt knak hörs från isen följt av en sättning i isen som känns i fötterna. Instinktivt stannar han och går isär med benen. Han tittar framåt och ser att vindbrunnen är öppen på andra sidan, vilket han inte noterat tidigare. Ett ispikshugg i isen säger att isen har tunnat ut sedan han började åka på vindbrunnen. Bredbent glider han med stavarnas hjälp baklänges tillbaka till den trygga grå isen. Gruppen åker runt vindbrunnen. |
|
Sven ser en spricka i isen ett tiotal meter framför sig. Han vill inte stanna eftersom de nu börjar få upp lite rytm i åkningen. Sven ser att isen är den samma på andra sidan sprickan. Han vinklar av och åker parallellt med sprickan. Han sänker hastigheten något, men stannar inte. I farten pikar han på andra sidan. Det är samma sort is. Han åker över sprickan, gör ett ispikshugg till i den och åker sedan vidare, med gruppen efter sig. |
|
Sven ser ett nytt nyisområde dyka upp. När de kommer närmare ser han öppet vatten i mitten av nyisområdet. Samtidigt hör han porlandet från strandkanten och minns därmed den å som han sett på kartan tidigare. Det var dock mer fart på vattnet än vad han hade misstänkt. De saktar ner och pikar lite då och då medan de åker ut på sjön, parallellt med det öppna området. När de kommit fram till slutet av nyisen provar Sven att komma förbi ån. Ett ispikshugg i isen avslöjar dock att den är underfrätt. De gör en lov till och provar igen. Nu är isen bättre. Med täta ispikshugg för att kontrollera att isen inte är underfrätt passerar de ån. När de kommit väl förbi ån lägger han ispiken till rätta i viloställning framför kroppen och åker vidare. |
|
Sven ser ytterligare ett nyisområde dyka upp. Denna gång upptar det hela bredden mellan den öppna sjön och land. Sven åker fram och pikar. Det är den nattgamla 2-3 cm tjocka nyisen. Lite närmare land pikar han på nytt, men det är samma sorts is. De får ta av sig skridskorna och gå över udden. På andra sidan udden är isen fortsatt grå. Sven pikar innan han stiger ut och behöver inte pika så många gånger till för att känna att det är den gamla vanliga grå isen. Gruppen fortsätter. |
Den som en gång har lett en grupp över besvärliga isförhållanden vet att det är nervpåfrestande. Mycket är det frågan om ett grupptryck. Det är viktigt att se utmaningen och ha en positiv men ändå sansad syn på situationen. Med adrenalin i ådrorna får man nödvändiga energin att hela tiden söka möjliga framkomlighetsvägar. Ibland är det bra om man kan byta ledare under besvärliga isförhållanden.
Om man tycker det är besvärligt med isen kan man trösta sig med devisen "tunn is är bra för hungern"; fikat smakar extra gott efter ett pass genom besvärlig is!
Nästa lektion: Specifika situationer
Föregående lektion: Hörsel, Smak och Lukt